The Two Rrr's

UC Davis Picnic Day

In April it is already shorts and Birkenstocks in Davis, California. That is when University of California at Davis arranges its annual Picnic Day; a kind of Open House event for prospective and current students, alumni and the public. Davis is a big university town and more than 50 000 visitors usually show up for this day of parades, music, exhibits, games and Open House visits and demonstrations at several of its schools.

I am one of those who has enjoyed this tradition, that got started on May 22, 1909. My morning tea is greatly enhanced by some Orange Blossom Honey from UC Davis! It is a honey that resembles traditional Swedish honey, creamy and spreadable. It has carefully been warmed and filtered in order to keep the local pollen.

Students at UC Davis, current and alumni, are called Aggies, from the word ”agriculture”, since the school traditionally has offered classes in that field. Those who study or do research at UC Davis Honey and Pollination Center at the Robert Mondavi Institute of Wine and Food Science are selling honey, pass out free samples of olive oil and ice cream, as well as donating small grapevine plants to 2000 people annually. The money goes to support research.

The Orange Blossom Honey is celebrating a long tradition in California. The first orange trees were planted in the at the time Mexican town of Los Angeles in 1835, by William Wolfskill. Shortly thereafter Will and his brother, John, planted citrus and grapevine close to the little town of Winters, not far from Davis, on a farm called Rancho de los Putos. It was later re-named the Wolfskill Experimental Orchard.

In 1934 the University received more than 100 acres of the farm’s land. Today the USDA Germplasm Repository is situated at Wolfskill Ranch. It is called a living library for fruit and has become a part of UC Davis.

Picnic Day

Photo by RODNAE Productions on Pexels.com

I april är det redan shorts och sandaler i Davis, Kalifornien. Då har det stora universitet UC Davis sitt årliga Öppet Hus-evenemang. Eftersom allting är större i Amerika, kommer mer är 50 000 besökare till den här dagen med parader, musik, utställningar, tävlingar och öppet hus-visningar av flera institutioner.

Jag har varit en av dem som njutit av den här traditionen som sparkade igång den 22 maj, 1909. Mitt morgonte har lyfts av Apelsinblomshonung från UC Davis, som liknar den svenska. Den har varsamt värmts upp och filtrerats för att behålla de lokala pollen.

Studenter vid UC Davis, gamla och nya, kallas Aggies, av engelskans ”agriculture”, eftersom skolan traditionellt haft en lantbruksinriktning. De som pluggar eller forskar vid UC Davis Honey and Pollination Center vid Robert Mondavi Institute of Wine and Food Science säljer honung, delar ut smakprov av olivolja och glass, och ger bort vinplantor till 2000 personer varje år. Pengarna går till att stödja forskningen.

De låter den intresserade veta att apelsinblomshonungen firar en lång historia i Kalifornien. De första träden planterades i det tidiga mexikanska Los Angeles 1835 av William Wolfskill. Kort därefter planterade Wille och hans brorsa John citrus och vin i närheten av Winters, vilket ligger helt nära Davis, på en gård som då hette Rancho de los Putos. Den döptes senare om till Wolfskill Experimental Orchard.

1934 fick universitetet drygt 43 hektar av gårdens mark. Idag ligger USDA (ungefär Jordbruksverket) Germplasm Repository på Wolfskill Ranch. Det kallas ett levande biblioteket för frukt och har blivit en del av UC Davis.

Superior road tagen

När vi åker på semester och jag bokar boende så bor vi på bed- & breakfast-ställen. Det kan vara enkla eller märkvärdiga; oftast roliga, intressanta och spännande ställen. När maken bokar så bor vi på stora kedjehotell där man vet exakt hur matsalen ser ut. Det kan vara en trygghet.

I nordvästra Italien bokade jag ett boende som verkade ligga på ett kort avstånd från de vänner som vi skulle hälsa på, från Medelhavet och allmän civilisation. 4 km från stan stod det i beskrivningen.

Visserligen är det smala bergsvägar med många små italienska bilar och vespor med dödsföraktande förare som gäller. Där skyltarna med hastighetsangivelser bara tas som en rekommendation, och fildelning, om det blir trångt, betyder att motorcyklarna och vesporna tre i bredd, bredvid en bil, delar filen för motgående trafik. Men ändå, hur svårt kan det vara?

Från noll meter ovanför havsnivå i Ventimiglia – till flera hundra meter rakt upp i bergen, gick den övertygande enfiliga vägen i en serpentinslinga fram till vägs ände – Via Superiore! Huset vi bokat rum i ligger alldeles ovanför kusten mellan San Remo och franska gränsstaden Menton, och i området är Gelaterias lika vanliga som fikaställen i Sverige.

Backvarningssignalen på vår bil tjöt när vi backade ut på vägen från den anvisade parkeringsplatsen. För icke-bilnördar betyder det att det var så brant att bilen trodde att vi backade in i en vägg.

Men vår värd, Giuseppe, bjöd på underbar, hemodlad, olivolja, tomater och egentrampat vin på den spatiösa takterrassen. Jag fick hjälpa honom i det lilla, lilla köket att fritera panerade zucciniblommor! En varm fläkt som är alldeles precis lagom så att man inte känner luften, varken som kall eller varm, mot huden, gör att man nästan alldeles glömmer bort de trånga, branta och smala trapporna man sedan ska ta sig nerför från takterrassen och en våning till ner, till gästrummet.

Vi ”gästades” varje natt av en svärm no-see-ums vilka lämnade länge beständiga, kliande, bettmärken. Förstod, tyvärr först i efterhand, varför värden sprejade runt sitt fönster med vad jag uppfattade som någon citruslösning, för att hålla de små torterarna borta.

Färsk o malen

Basilikan ska nog som oftast vara färsk. Hellre än gammal och möglig i alla fall.

Recept inkluderar ofta kryddor och anger då om de ska vara färska, torkade eller malda. Ibland är det uppenbart vilken form som är avsedd och då behöver det inte anges. Som i fallet med den färska basilikan.

Vissa örter använder vi ömsom färska, ömsom torkade och malda, men står det i slutet av ett recept att man ska smaka av med salt och peppar så kan man var ganska säker på att det gäller torkad och mald peppar. Försök gärna med hela pepparkorn och återkoppla till mig hur det gick!

Står det ”strö över en tesked kanel” så får man försöka lista ut att det inte är en kanelstång som avses.

Inre botten nådd

Photo by Andrea Piacquadio on Pexels.com

Det här var innan alla frågade Farbror Google om allting. Som vanligt lyssnade jag på radio medan jag lagade mat; jag tror det var NPR(National Public Radio i USA). Hörde på en intervju med två författarinnor av en kokbok. De hade kommit ut med nyare version av en tidigare publicerad kokbok.

Intervjuaren frågade om det nu var lättare att skriva kokböcker, kanske med tanken att så många fler lagar mat själva i stället för att köpa halvfabrikat eller färdiglagat.

Nej, svarade kokboksförfattarna, det är tvärtom eftersom grundkunskaper nuförtiden ofta saknas. De gav ett exempel:

– I den förra upplagan skrev vi i ett recept ”smörj botten av stekpannan”. Vi blev faktiskt stämda (obs: detta är USA där alla stämmer alla över allt möjligt) av en man vars kök stått i lågor. Han hävdade att han följt vårt recept, smörjt botten (utsidan) av stekpannan, satt den över gaslågan och wavoom! Till slut stod hela köket i lågor. Så i den nyutgiva upplagan står det ”smörj den inre botten av stekpannan med olja, eller smör.”

Ack ja. Så kan det gå.

Photo by Kampus Production on Pexels.com

Kalles i tullen

Ankom till San Francisco Airport med min ifyllda tulldeklaration. Hade noga fyllt i
medhavda livsmedel: chocolate (Marbou mjölkchoklad med hasselnötter), caviar (Kalles kaviar), salt licorice (Tyrkisk Peber) och coffee (Löfbergs Lila).
Man får ta med sig livsmedel in i Kalifornien, men inte färsk frukt och växter som kan ha med sig skadedjur för den gigantiska exportindustrin av de odlingar som hjälper till att göra staten till världens femte största ekonomi.
Gick igenom passkontrollen och kom sedan med min ifyllda tulldeklaration till en stor och misstänksamt inställd tant, som noga granskade mitt dokument. Choklad, kaffe och lakrits verkade inte orsaka henne några vidare bekymmer. Men med min tub av Kalles blev det djupa rynkor mellan ögonbrynen.

”Caviar, vad är det?”, frågade hon med en min som inte tillät någon att tvivla på att detta var nog inte något ätbart.
Började förklara att det är fiskägg som legat i lag och sedan…

”Fish eggs?!!”, utropade hon i så hög falsett att halva terminalen kunde höra, och utan vidare kommentar, eller ens en blick åt mitt håll, ropade hon fram nästa person i kön. ”Next!”

Kalles kaviar original 300 g. - Stockholms universitet

A true cup of coffee

Before I had a steam convection oven with 76 pre-programmed settings, a digital kitchen scale, and an auto-timer on the kitchen fan there were recipes where the measurements were coffee cups, pinch, dollop, and a splash. That was a time when real coffee cups were used; the ones with a thin edge and a slender ear, sitting on a saucer. Not mugs.

An acquaintance with knowledge of the car sales trade in California, tells me that a lot of European cars are deselected in the US because they lack holders for the giant thermo mugs, which are as obligatory as safety belts in the Golden State. I admit to also owning one of the huge thermo mugs, bought in support of the Sacramento Youth Symphony.

When my dad was a temporarily baching it and longed for pancakes, he called his sister-in-law and asked for the recipe (this is before one could ask Uncle Google). His culinary abilities hitherto had almost included boiling water.

“You take a couple of eggs and a splash of milk, a pinch of salt and then you whisk in a dollop of melted butter and mix in flour until you get a suitably thick batter”, said auntie Ebba.

He ended up with enough pancakes for the entire neighborhood!

Orange Glühwein

Serves 4

1 ¾ cup orange juice

1 ¾ cup apple juice

1 cinnamon stick

½ teaspoon cardamom seeds

1 small piece ginger

Honey

Grind the cardamom seeds in a mortar and pestle.

Peel and grate a bit of ginger, according to taste.

In a small pot, put the spices and the juices and carefully warm the glühwein thoroughly. Stir in honey; amount according to taste.

This is a rather fake Glühwein, as wine goes, but it has the traditional flavors, except red wine, and is warm, cozy and a great non-alcohol alternative!

Västerbotten NorCal Style

Efter att ha förhandlat med tanterna bakom den manuella disken hos den italienska specialhandlaren Corti Brothers, i drygt en vecka, om hur man kunde göra en ostpaj.

Ostpaj, savory, sa tanterna bekymrat och skakade på huvudet. Det går nog inte. Har vi inte hör talas om. Kan man nog inte tänka sig. Pajer är söta bakverk med körsbär eller rabarber, inte med kryddor och sälta. Ost kan man nog inte tänka sig. Alls.

På min insistens och med deras artighet och kunden-har-alltid-rätt-attityd, gick vi igenom oh typ två dussin ostar, som möjligtvis kunde vara kandidater. Jag försökte förklara smakvisionen, hur nu en smak kan vara en vision, men ändå tror jag att jag nådde fram och vi gick på gemensam jakt efter lämpliga deltagare till detta nordiska fenomen – en paj som inte var söt!

Hon som aldrig hört talas om Västerbottenost blev engagerad och tog det liksom som en personlig utmaning att hitta de rätta ostarna för att möjliggöra en Västerbottenpaj, utan exakt Västerbottenost.

Det går. Men är ett förfärligt pyssel för att få till den exakt rätta smaken. Kan tänka mig att Västerbottenostproducenterna tycker annorlunda. Men de kunde gjort som Jarlsberg, och håll käften sen!

Mina hemgjorda Västerbottenpajer blev dundersuccé på Gustavs studentmottagning. Aldrig hade de lokala gästerna smakat något liknande.

Återvände till tanten på Corti Brothers med smakprov. Tyvärr var hon på lunch när jag kom, så jag fick inte höra reaktionen. Kanske man startade en trend i NorCal?

Senare har jag fått lära mig att en lokal variant är att servera Västerbottenpaj med crème fraiche och en klick löjrom, men sederna är ju olika.