Efter att ha förhandlat med tanterna bakom den manuella disken hos den italienska specialhandlaren Corti Brothers, i drygt en vecka, om hur man kunde göra en ostpaj.
Ostpaj, savory, sa tanterna bekymrat och skakade på huvudet. Det går nog inte. Har vi inte hör talas om. Kan man nog inte tänka sig. Pajer är söta bakverk med körsbär eller rabarber, inte med kryddor och sälta. Ost kan man nog inte tänka sig. Alls.
På min insistens och med deras artighet och kunden-har-alltid-rätt-attityd, gick vi igenom oh typ två dussin ostar, som möjligtvis kunde vara kandidater. Jag försökte förklara smakvisionen, hur nu en smak kan vara en vision, men ändå tror jag att jag nådde fram och vi gick på gemensam jakt efter lämpliga deltagare till detta nordiska fenomen – en paj som inte var söt!
Hon som aldrig hört talas om Västerbottenost blev engagerad och tog det liksom som en personlig utmaning att hitta de rätta ostarna för att möjliggöra en Västerbottenpaj, utan exakt Västerbottenost.
Det går. Men är ett förfärligt pyssel för att få till den exakt rätta smaken. Kan tänka mig att Västerbottenostproducenterna tycker annorlunda. Men de kunde gjort som Jarlsberg, och håll käften sen!
Mina hemgjorda Västerbottenpajer blev dundersuccé på Gustavs studentmottagning. Aldrig hade de lokala gästerna smakat något liknande.
Återvände till tanten på Corti Brothers med smakprov. Tyvärr var hon på lunch när jag kom, så jag fick inte höra reaktionen. Kanske man startade en trend i NorCal?
Senare har jag fått lära mig att en lokal variant är att servera Västerbottenpaj med crème fraiche och en klick löjrom, men sederna är ju olika.
