Karlskoga Hotell: Vill du att vi städar ditt rum imorgon? Jag: Ja, tack. Jag vill gärna att ni städar mitt rum. Det är liksom en av de positiva sakerna med att sova på hotell – att det kommer någon och städar. Karlskoga Hotell: Inga problem! Jag: Tryggt att höra. Om ni skulle ha problem medFortsätt läsa “Hotellet utan problem”
Kategoriarkiv: Skriverier
Pinsam sekund
Den där obekväma, pinsamma och besvärade sekunden av tystnad då någon helt bestämt uttalat att så här är det och det vet jag i tonfallet kallat ”säger du emot är du korkad”, och alla runt bordet har på läpparna att säga att nja, det är väl liksom inte bekräftat, eller rent ut, det tror viFortsätt läsa “Pinsam sekund”
Alfabetskryddor
Jag har mina krydor i alfabetisk ordning
Ett rum av ensamhet
Ensam i ett rum fyllt av människor. Sökande, letande efter någon att hålla i handen, men alla händer är kalla och alla ansikten är vända bort. Ensamhetens kyla är kall i den stora gruppen. Röster hörs men kan ej placeras, de tillhör inte någon. En fråga – inget svar. Tusen frågor – inget svar. EttFortsätt läsa “Ett rum av ensamhet”
Du du du
en rad av skällsord
Skotsk dikt
varken log eller kysste honom
Hänga på ‘Vi kan’
Det var en gång ett gym som var öppet för allmänhetens träning och för skadade personers rehabilitering. Många olika krämpor, gäddhäng och ölmagar bekämpades där under pust och stånk och stön. Sjukgymnasterna, naprapaterna, dietisterna och massageterapeuterna jobbade tillsammans med det exklusiva fenomenet PT; en slags glorifierad slavdrivare som övervakar att dennes adepter noga följer denFortsätt läsa “Hänga på ‘Vi kan’”
Stackars Nallen
Whiskeyn låg i sko-korgen i hallgarderoben. En ny, oöppnad; i väntan, utifallatt. Den fina parfymen från tax-free shopen stod längst bak i skåpet bredvid bokhyllan; man måste stå på knä och ändå sträcka sig för att nå den. De ännu ouppackade skjortorna från Ströms, inte måttbeställda , men ändå…låg travade i skåpet där täcken ochFortsätt läsa “Stackars Nallen”
Reflektion i Lissabon
Busken växer ur väggen. Inte bara på väggen, men ut ur väggen, längs mitten av stupröret, där det läckt vatten under många år. Putsen har fallit bort och möglet har blivit mossa och busken sprider ut sig och grönskar. De smala grenarna sträcker sig uppåt ur den smala gränden och även de långa, spretiga grenarnaFortsätt läsa “Reflektion i Lissabon”