Ett rum av ensamhet

Ensam i ett rum fyllt av människor. Sökande, letande efter någon att hålla i handen, men alla händer är kalla och alla ansikten är vända bort. Ensamhetens kyla är kall i den stora gruppen. Röster hörs men kan ej placeras, de tillhör inte någon. En fråga – inget svar. Tusen frågor – inget svar. EttFortsätt läsa ”Ett rum av ensamhet”

Hänga på ’Vi kan’

Det var en gång ett gym som var öppet för allmänhetens träning och för skadade personers rehabilitering. Många olika krämpor, gäddhäng och ölmagar bekämpades där under pust och stånk och stön. Sjukgymnasterna, naprapaterna, dietisterna och massageterapeuterna jobbade tillsammans med det exklusiva fenomenet PT; en slags glorifierad slavdrivare som övervakar att dennes adepter noga följer denFortsätt läsa ”Hänga på ’Vi kan’”

Stackars Nallen

Whiskeyn låg i sko-korgen i hallgarderoben. En ny, oöppnad; i väntan, utifallatt. Den fina parfymen från tax-free shopen stod längst bak i skåpet bredvid bokhyllan; man måste stå på knä och ändå sträcka sig för att nå den. De ännu ouppackade skjortorna från Ströms, inte måttbeställda , men ändå…låg travade i skåpet där täcken ochFortsätt läsa ”Stackars Nallen”

Reflektion i Lissabon

Busken växer ur väggen. Inte bara på väggen, men ut ur väggen, längs mitten av stupröret, där det läckt vatten under många år. Putsen har fallit bort och möglet har blivit mossa och busken sprider ut sig och grönskar. De smala grenarna sträcker sig uppåt ur den smala gränden och även de långa, spretiga grenarnaFortsätt läsa ”Reflektion i Lissabon”

Idétorkans medicin

’Take the one inch picture frame and describe what you see’ säger Anne Lamotte i Bird by Bird. När idétorkan slår till och jag stirrat på gardinen länge nog är det dags att beskriva den gula lervasen med en stiliserad tecknad flicka på vit bakgrund i mitten av det gula. Hon står på fönsterbrädet. VasenFortsätt läsa ”Idétorkans medicin”