När vi åker på semester och jag bokar boende så bor vi på bed- & breakfast-ställen. Det kan vara enkla eller märkvärdiga; oftast roliga, intressanta och spännande ställen. När maken bokar så bor vi på stora kedjehotell där man vet exakt hur matsalen ser ut. Det kan vara en trygghet.
I nordvästra Italien bokade jag ett boende som verkade ligga på ett kort avstånd från de vänner som vi skulle hälsa på, från Medelhavet och allmän civilisation. 4 km från stan stod det i beskrivningen.
Visserligen är det smala bergsvägar med många små italienska bilar och vespor med dödsföraktande förare som gäller. Där skyltarna med hastighetsangivelser bara tas som en rekommendation, och fildelning, om det blir trångt, betyder att motorcyklarna och vesporna tre i bredd, bredvid en bil, delar filen för motgående trafik. Men ändå, hur svårt kan det vara?
Från noll meter ovanför havsnivå i Ventimiglia – till flera hundra meter rakt upp i bergen, gick den övertygande enfiliga vägen i en serpentinslinga fram till vägs ände – Via Superiore! Huset vi bokat rum i ligger alldeles ovanför kusten mellan San Remo och franska gränsstaden Menton, och i området är Gelaterias lika vanliga som fikaställen i Sverige.
Backvarningssignalen på vår bil tjöt när vi backade ut på vägen från den anvisade parkeringsplatsen. För icke-bilnördar betyder det att det var så brant att bilen trodde att vi backade in i en vägg.
Men vår värd, Giuseppe, bjöd på underbar, hemodlad, olivolja, tomater och egentrampat vin på den spatiösa takterrassen. Jag fick hjälpa honom i det lilla, lilla köket att fritera panerade zucciniblommor! En varm fläkt som är alldeles precis lagom så att man inte känner luften, varken som kall eller varm, mot huden, gör att man nästan alldeles glömmer bort de trånga, branta och smala trapporna man sedan ska ta sig nerför från takterrassen och en våning till ner, till gästrummet.
Vi ”gästades” varje natt av en svärm no-see-ums vilka lämnade länge beständiga, kliande, bettmärken. Förstod, tyvärr först i efterhand, varför värden sprejade runt sitt fönster med vad jag uppfattade som någon citruslösning, för att hålla de små torterarna borta.
