Innan jag hade en ång-varmluftsugn med 76 program, digital köksvåg och automat-timer på köksfläkten så fanns recept där måtten var kaffekopp, nypa och skvätt. Det var då man använde riktiga kaffekoppar med tunn kant och sirligt handtag, med fat till, och inte muggar.

En bekant med insyn i bilhandeln i Kalifornien berättar att många europeiska bilar väljs bort för att de saknar hållare för jätte-termos-muggen som är lika obligatorisk som bilbälte i the Golden State. Jag erkänner att även jag har en sådan, köpt till stöd för the Sacramento Youth Symphony Orchestra.

När min pappa var gräsänkling och längtade efter pannkakor, ringde han sin svägerska och bad om receptet. Hans kulinariska förmåga stäckte sig sedan tidigare till att hjälpligt koka vatten. ”Du tar ett par ägg och lite mjölk, en nypa salt och så vispar du i en klick smält smör och blandar i vetemjöl tills du får en lagom tjock smet,” sa moster Ebba. Det blev pannkakor så det räckte till hela kvarteret!