’Take the one inch picture frame and describe what you see’ säger Anne Lamotte i Bird by Bird. När idétorkan slår till och jag stirrat på gardinen länge nog är det dags att beskriva den gula lervasen med en stiliserad tecknad flicka på vit bakgrund i mitten av det gula. Hon står på fönsterbrädet.

Vasen är av lera och glaserad och egentligen lite för tjock för att vara en vas. Vaser brukar vara smäckra . Och om de inte är smäckra och gjorda av kristall eller Alvar Alatalo, och är gjorda av lergods och knubbiga som Lisa Larssons figurer, så är ändå kanten – heter det kanten? Höljet? Skalet? Tunnare än på den här lilla gula vasen.

Måste kolla med någon keramiker eller glaskonstnär vad vasens sidor heter. Och varför vet jag inte det?

Den tecknade flickan är ritad i svart på vit bakgrund. Hon har kort, tvärklippt lugg, mycket ögon-make-up, röda rosor på kinderna – det enda som har fått färg på henne; inte ens munnen är röd. Hennes hår är en tvärklippt page, inte ända ner till axlarna. Kortklippt men ändå med håret hängande.

Jag beräknar möjligheten att hon skulle kunna fästa det i en hästsvans. Jo, det skulle gå, om den fick sitta mitt på bakhuvudet.

Hon har ett neutralt uttryck, som går att vila blicken på och möta hennes blick oavsett i vilken sinnesstämning jag är.

Bilden av henne går ner till halva bröstet. En randig tröja med en mini-polokrage.

That’s all.