Platsar alltså på fåfängeindexet som nr 1,5 med fläckiga mysbyxor och hängande bukfetma, men helt utan generande hårväxt någonstans faktiskt.
I Hugo Rehnbergs krönika i Svenska Dagbladet presenterade han ett fåfänge-index (1 – 10) där ettorna, enligt Rehnberg, inte har några som helst behov av att bli bekräftade eller känna sig speciella. Trist, tyckte Rehnberg, att visa sin brist på bekräftelsebehov genom fläckiga mysbyxor, hängande bukfetma och generande hårväxt mest överallt.
Tiorna, å andra sidan, tycker Rehnberg är olidliga, som inte klarar 30 sekunder utan att någon bekräftar deras storhet.
Jag erkänner att mina pandemibyxor är ett par till o från fläckiga mysbyxor, och de mystiska extrakilona har faktiskt behagat samlas på magen. Men mina vänner i avslappnade Kalifornien häpnar när jag vill byta om till lite stilrenare kläder när jag ska gå och handla.
Har du någon gång tittat på en film av kunder på Walmart, så inser du kanske deras oförstående häpnad. Inte för att alla i Kalifornien ser ut som jag i pandemi-isolering på hemmakontoret, men att byta om för att gå och handla är ändå snäppet, eller två, över hur de bryr sig om ”attire”.
Fåfängan kan vara frånkopplad från bekräftelsebehov: bevis #1: Brukade aldrig lämna hemmet utan att bära matchande skor, handskar och scarf. Givetvis matchande örhängen, brosch, ev armband och ring. Brydde mig inte ett jota om någon lade märke till det eller inte. Det var mitt nöje, mitt godkännande och min förnöjda känsla av att ha fått godkänt av mig själv. Struntade i stort sett i vad andra tyckte.
Sen kom barnen och tiden då omatchade sockor funkade utmärkt så länge de luktade rent. Sparade 20 minuter på att leva osminkad. Sen påpekade dottern att Mayanikas mamma minsann var smal, vackert klädd och sminkad. Varje morgon vid avlämning vid skolan. Då mitt hjärta veknade för mitt stackars barns hemska uppväxt med en mamma som varken var vackert klädd, speciellt smal och definitivt inte sminkad klockan 07.30, så gav jag efter och lade till läppstift. Sådär! Nu är din mamma också sminkad och tjusig i ottan!
Har fungerat bra sedan dess. Och som min mamma sa, vid pass 70+ och alltid med läppstift när hon klev ut över tröskeln: i händelse att man blir stoppad av en snygg polis!
Redan som ganska ung, men tyvärr inte redan i tonåren, insåg jag att allt snofsande för killarna var helt bortkastat. Snofsande tjejer gör sig söta, vackra, sminkade, tuperade och parfymerade för varandras kritiskt granskande ögon. Dyker du upp naken och med en 6-pack öl, så bryr sig inte en normalfuntad kille om ifall du har lösögonfransar eller ank-läppar. Normalfuntad kille har dock lärt sig att säga saker som ”vad fin du är”, helst flera gånger, för att snabbare komma till det väsentliga.
