Som svensk mamma i utlandet ville jag dela min svenska kultur med mina barn. De växte upp med Pippi och Emil och Taube och en tomte som minsann kom på julafton och inte genom skorstenen. Vi hade kycklingar till påsk, och inte harar, hembakade semlor där inga fanns att köpa, och Prinsesstårta till födelsedagskalaset!
Eller i alla fall nästan. Gustav skulle fylla fem och jag hade hittat ett jättefint bageri på Freeport Boulevard, för enkelhetens skull också kallat Freeport Bakery, som gjorde Prinsesstårtor. Grabben fyller i slutet av april.
Bara aningen amerikaniserad Prinsesstårta presenterades (den hade en sträng mörk choklad i mitten) och kalaset blev lyckat på alla sätt och vis.
-Den smakar inte ekologiskt, sade kamraten Seth, vilket hans mamma hyschade ner. Detta var nytt och spännande för amerikanska barn och deras medföljare på kalaset.
Ett halvår senare, när det var dags för lillasysters kalas, klev jag glatt in på detta internationella konditori för att beställa en prinsesstårta till min lilla prinsessa.
-Tyvärr, den är inte i säsong nu, sa flickan bakom disken.
Säsong? Det finns en tårtsäsong? Och vad är den, då, i norra Kalifornien, månntro?
Jo, Prinsesstårtan är en vår-tårta, fick jag veta.
Klara fick istället en tårta som såg ut som en pumpa och alla småflickorna var glada trots det. De hade prinsessklänningar, och det räcker långt när man är tre år.
