Busken växer ur väggen. Inte bara på väggen, men ut ur väggen, längs mitten av stupröret, där det läckt vatten under många år. Putsen har fallit bort och möglet har blivit mossa och busken sprider ut sig och grönskar. De smala grenarna sträcker sig uppåt ur den smala gränden och även de långa, spretiga grenarna som fallit neråt har nya skott med blad vända uppåt himlen och solen långt däruppe.
Nedanför busken, vid övre delen av undervåningen i höjd med första våningens döda fönster, har en fin liten ormbunke fått fäste. Rötterna har gröpt ur murbruket – en liten inbuktning i den förr så lodräta väggen. Piggar upp med lite grönska bland all sten och betong.
Men ormbunken är nog varken fin eller ful, bara oslagbart lysande illgrön!
